Från bostadspolitik till boendepolitik

Jyväskylä har som mål att bedriva en socialt hållbar bostadspolitik. Med tanke på detta mål ordnade man år 2018 flera workshoppar och genomförde intervjuer med bygg- och fastighetsföretag i regionen. Den stora efterfrågan på små bostäder är en utmaning, eftersom en satsning på byggande av sådana bostäder kan leda till att befolkningsstrukturen i området blir ensidig och snabbt förändras.

Bland aktörerna i fastighets- och byggbranschen är det inte speciellt vanligt att arbeta för social hållbarhet. Företagen betraktar oftast byggandet utifrån affärsverksamheten, dvs. med fokus på byggskedet, medan social hållbarhet är ett långsiktigt och komplext fenomen. Företagen i fastighets- och byggbranschen är dock intresserade av denna fråga, eftersom ett socialt hållbart bostadsområde anses vara ett lockande byggprojekt för nya bostäder.

Av intervjuerna framgick att fastighets- och byggbranschen önskar sig en smidigare bostadspolitik och lägre boendekostnader i städerna, t.ex. genom prissättningen av tomter och planläggning samt genom planbestämmelser.

I höstas beslutade Jyväskylä att lätta upp de bestämmelser som rör bilplatser, och kompletteringsbyggande i centrum främjas genom lättnader i markanvändningsavgifterna. Staden har dessutom prövat på att införa mer tillåtande planbestämmelser för nya bostadskvarter, vilket ger projektgenomföraren mer svängrum i planeringen. Därtill anser företagen att det byggs mångsidigare bostäder om bebyggandet av stora områden delas upp mellan flera aktörer.

Såväl lokalt som nationellt behövs det fler metoder för att skapa socialt hållbara städer. En viktig insikt från pilotprojektet i Jyväskylä var att det är viktigt att bedriva boendepolitik i stället för bostadspolitik. När man diskuterar förvaltningsformer, hustypsfördelning och enrummare glöms det lätt bort att själva boendet innebär något annat än en bostad eller de föremål som finns innanför husets väggar. En sammanhållen boendepolitik är kopplad till de omgivande utrymmena, deras användbarhet och trivsel, och till möjligheten att använda hållbara färdsätt. En tät och fotgängarvänlig stadsstruktur skapar en hållbar grund för staden, och en mångsidig befolkningsstruktur bidrar till mångsidiga tjänster och en levande karaktär i bostadsområdet.

Den sparring som erbjöds inom programmet för hållbara städer bidrog till medskapande och kommunikation med byggbranschen. Sparring kan även gagna projekt av andra slag. På det hela taget visade pilotprojektet att hållbara städer inte kan skapas av en enda aktör. Den riksomfattande politiken har sin givna roll, liksom även städernas egna åtgärder, fastighets- och byggbranschen samt utbyte av erfarenheter.